Historiken

Bure Aktiebolag

Det som skulle bli Bure Aktiebolag och under 200 år dominera näringslivet i Bureå startade 1794 när en vattensåg anlades vid Strömsholm, tre kilometer uppströms Bureälven. Landshövdingens tillstånd lämnades 25 augusti 1794, och fastställdes av Kommerskollegium 22 mars 1796. Sågverkspatron Olof Tjärnström från Umeå, startade då tillsammans med en delägare ett finbladigt sågverk.

Strömsholms sågverk hade fullt utbyggt två vattendrivna sågramar med vardera åtta sågblad. Det sågade virket transporterades med häst och vagn ner till lastplatsen, som låg på södra stranden vid Bureälvens utlopp. I början av 1800-talet beräknades timmeråtgången till 10 000 träd per år. Timret till sågen köptes av bönder i Bureå och intilliggande socknar. Dessutom hade man tillstånd att årligen fälla 1 509 träd på kronoallmänningar. Arbetsåret varade så länge vattnet i Bureälven var öppet – vattenhjulet som drev sågen frös oftast fast i slutet av oktober. Sågverksarbetarna, ett 30-tal män och kvinnor, bodde på sågbacken. Där kan man fortfarande se grunderna efter deras stugor.

År 1806 fick brukspatron Sundbaum, chef för sågen 1799-1833, privilegium för anläggande av ett järnverk. Där skulle tackjärn från Nya Kopparbergs bergslag förädlas. Detta blev dock inte av, på grund av krig och skövling under Finska kriget 1809. Järnverket blev aldrig färdigt och i stället användes det i mindre skala och svarade för det lokala behovet av järn- och smidesvaror.

Strömsholms herrgård, Bureå kvarn och finbladiga vattensåg uppförd 1843

Strömsholms herrgård, Bureå kvarn och finbladiga vattensåg uppförd 1843

År 1842 brann sågen, herrgården och flera andra byggnader. Sågverket förestods då av mamsell Lodin, som var känd som en driftig kvinna. Året efter branden kunde driften återupptas i en nybyggd såg. En ny herrgård stod klar 1855, den var kontor för Strömsholms sågverk och disponentsbostad för patron Johan Marklund, som blev sågverkets företagsledare åren 1846 – 1898. Herrgården står kvar än i dag och är privatbostad. Den byggnadsminnesförklarades 1988.

Ångsågen byggd 1875 och riven 1910

Ångsågen byggd 1875 och riven 1910

År 1873 bildades formellt Bure Aktiebolag som övertog anläggningar och fastigheter. Ett nytt sågverk som drevs med ånga byggdes på Skäret vid Bureälvens utlopp. Sågen stod klar 1875 och hade fyra ramar. Driften vid gamla sågen fortsatte fram till 1898, då den revs. Den kvarn som också fanns vid gamla sågen stod kvar till 1950-talet, då den raserades av vårfloden.

Ett helt samhälle växte upp runt det nya sågverket. Längs Skärvägen byggdes arbetarbostäder, affärer och caféer. På insidan av halvön låg sågverket och längst ut mot havet VD- och disponentbostad samt kontor. År 1908 tillkom ett hyvleri och 1911 ännu en ny ångsåg.

Fram till 1907-1909 ägdes företaget av Johan Marklunds arvingar. År 1920 övertog Fors AB i Köpmanholmen, ägare av Sävenäs Nya AB och minoritetsägare i Öhrviken AB, samtliga aktier i Bure AB och ändrade bolagets namn till SAL-Aktiebolaget. Därefter likviderades bolaget och tillgångarna utdelas till ägarna. Aktierna i Öhrviken AB och drygt 2/3 av skogsinnehavet, som uppgick till 108 868 tunnland, övergick till Fors-koncernen.

Handlingen i P O Enquists roman ”Musikanternas uttåg” från 1978 utspelas kring Bure AB:s såg i Bureå under tiden 1903-1910.

Bure såg och träsliperi vid mitten av 1900-talet. Foto: Skellefteå museum

Bure såg och träsliperi vid mitten av 1900-talet. Foto: Skellefteå museum

År 1920 bildades ett nytt bolag med samma namn, Bure Aktiebolag. Det övertog sågen i Bureå och ca 31 00 tunnland skogsmark från Fors AB. År 1921 hade bolaget 350 anställda. År 1926 fattade man beslut om att uppföra en pappersmassefabrik, som togs i bruk två år senare.

Hyvleriet och lådfabriken brann 1933 och 1941, däremellan var det bränder i brädgården 1936, lilla torken 1941, sågverket 1949 och virkestorken 1954.  När brädgården brann ner 1936 hade bolaget ca 600 anställda och brädgården var välfylld inför sommarhalvårets planerade utskeppningar. Allt brann upp, inklusive bogserbåtarna Bure I och Bure II. Skadorna uppskattades till över 2,3 Mkr. Efter sågens brand 1949 uppfördes ett nytt sågverk, som var klart att tas i bruk 1951.

Mo och Domsjö AB övertog samtliga aktier i företaget 1965, med dess industri och skogar. Sågverket lades ner 1972. Genom fusion med moderbolaget 1976 upphörde Bure Aktiebolag. Ett tredje bolag med samma namn bildades för att skydda namnet.

Verksamheten med bland annat träsliperi drevs vidare med varierande organisationsformer och namn, till dess att tillverkningen vid träsliperiet slutligen upphörde sommaren 1992.