Sågverksepoker

1794-1850 Vattenkraftsepoken

Kantverkshuset  från 1869 vid Strömsholm

Kantverkshuset till vattensågen färdigställd hösten 1869

Strömsholms herrgård från 1855

Strömsholms herrgård färdigställd 1855

I slutet av 1700-talet var Bureå ett bondesamhälle med 8 stamhemman. En del av det 8:e hemmanet köptes av Olof Tjärnström från Umeå, för att på detta hemman anlägga den första finbladiga vattensågen vid Strömsholm. Tillstånd utfärdades av kommerskollegium i Stockholm. Den första finbladiga vattensågen i Sverige anlades år 1742 i Kramfors. Därefter följde Lejonström 1780 och 1787 fick Sävar sitt privilegiebrev. År 1795 tilldelades Bureå och Bygdeå tillstånd att anlägga var sitt finbladiga sågverk. Bureå byamän hade vid den här tiden en grovbladig vattensåg vid Harrsjöbäcken. Även de fick senare tillstånd att anlägga en finbladig vattensåg, år 1797.

Vattensågen vid Strömsholm hade 2 sågramar med 8 blad vardera. Ägarna till sågen hade i sitt privilegiebrev fått tillstånd att anlägga ett järnbruk med en stångjärnshammare och två härdar samt ett glasbruk. Den ryska armens härjningar i Bureå 1809 hindrade dock förverkligandet av att anlägga järnbruket och glasbruket.

1850-1900 Ångsågsepoken

Kajmagasin från 1870-talet, vid ångbåtskajen

Kajmagasin från 1870-talet, vid ångbåtskajen

En ny period i sågverkets historia börjar på 1870-talet, då sågverksägarna bildade aktiebolag, Bure AB, och en ångsåg anlades vid Bureälvens utlopp.

Transporterna från Strömsholm till utskeppningshamnen (cirka 5 kilometer) hade tidigare varit ett problem. För att råda bot på detta planerades en hästdragen järnväg. Det gjordes två projekteringar av järnvägen, eller rälwägen, som det står i de gamla handlingarna. Dels planerades en dragning på norra sidan av älven, dels en på södra sidan.

Ny teknik gjorde dock sitt intåg, ångkraften. Byggandet av rälwägen blev därför inte av utan en ny såg, ångsågen, anlades år 1874 på Snödskäret vid Bureälvens mynning. Vattensågen hade sedan starten drivits av Bure Sågverksintressenter. År 1873 beslutar bolagsmännen att bilda Bure Aktiebolag.

Åbacka

Paviljongen Åbacka

För att underlätta kommunikationen mellan herrgården på Strömsholm och ångsågen på Skäret upprättade bolaget en egen telefonlinje år 1885. Bolaget anlade även en telefonlinje till Skellefteå år 1888.

År 1895 togs elkraften i bruk genom att elektrisk belysning installerades på ångsågen. Det gjorde det möjligt att såga även på vintern.

Paviljongen från Stockholmsutställningen 1897 inköptes av disponenten J G A Sandberg. Den sattes upp vid hans bostad på Åbacka. Bostadshuset är sedan länge rivet, men paviljongen står kvar. Den byggnadsminnesförklarades 1987.

1900-1950 Elkraftens intåg

Timmersorteringen

Timmersorteringen

Bure AB projekterade för att anlägga ett kraftverk vid Strömsholm för att förse Öhrviken AB med elektricitet. Öhrviken AB var en sulfitfabrik, som anlades 1906 i Örviken, och var ett dotterbolag till Bure AB. Kraftverksbygget blev dock inte av då de kommunala beslutsfattarna bedömde att man skulle komma att få avsättningssvårigheter.

På Skäret byggdes en ny såg med 4 timmertagande ramar, som togs i drift 1911. Sågen ansågs vara högmodern, men det var fortfarande ångkraften som var den huvudsakliga kraftkällan.

År 1926 beslutade Bure AB att anlägga ett träsliperi på Skäret, under förutsättning att Skellefteå stad byggde ett nytt kraftverk. Det nya träsliperiet togs i drift 1928.

Bolaget sysselsatte som mest cirka 600 årsarbetare. År 1946 firade Bure AB sitt 150-årsjubileum.

Natten mot den 1 februari 1949 brann sågen ner. Beslut togs om att genast bygga upp en ny såg. Den nya sågen fick tre timmertagande ramar. Byggnaden uppfördes i betong och stod klar för produktion 1951.