För att samtala kring denna frågeställning samlades lördagen den 25 oktober ett drygt tjugotal personer på Bure Arkiv. Först tittade vi i grupper på den nya utställningen, som gav många impulser till minnen och funderingar. Sen gick vi ner i fikarummet, där dagens tre inledare, Egil Sundman, Rolf Lundqvist och Stefan Löfstedt, först tog till orda.

Egil konstaterade att Bureå är en mycket gammal by, men att själva kommunen är en av landets sist tillkomna   – vid en tid då sammanslagningar redan kommit på tal. Men Bureå var till yta och befolkning ingen liten kommun, med 23 byar och nästan 5 000 invånare.
Rolf, som var ordförande i kommunens turistnämnd, menade att det var lätt att hamna på mellanhand i den nya storkommunen; förslag från Bureås håll togs inte till vara.
Stefan, som röstade emot kommunsammanläggning, ansåg att det blev en stor ”demokratiförlust” med Skellefteå storkommun. Tidigare kände man alltid ett antal förtroendevalda och kunde framföra förslag och synpunkter direkt till dessa.

Därefter vidtog ett mer allmänt samtal, och till sist konstaterade samtalsledaren, Rolf Granstrand, att den inledande frågeställningen nog ändå måste besvaras positivt. Även om Bureå kommuns verksamhetsperiod endast omfattade drygt femtio år, så var det under en mycket expansiv tid för den kommunala sektorn och det arbete som utfördes var mycket framgångsrikt, inte minst på skolans område och vad gäller samhällsplanering i stort.